Fruktträd
Förutsättningarna för att odla frukt i södra Norrland är inte de allra bästa. Vi har en kort och förhållandevis kylig odlingssäsong och vintrarna kan vissa år vara stränga. Vi kan ofta få sena nattfroster på våren i blomningstiden vilket kan spoliera hela årets skörd.
Ändå hör det till att plantera några fruktträd på sin tomt. Det vill alla ha även om odlingen är lite chansartad. För visst är det väl ändå så att det är en alldeles speciell tjusning de år då allt går vägen och man kan plocka sin egen frukt direkt från träden?
Dessutom så har fruktträden många andra fina kvalitéer att de är värda att planteras enbart för dessa. De är ju alldeles utmärkt vackra som prydnadsträd, ofta med en överdådig blomning.
Om vi tänker på att plantera friska sorter med rätt härdighet och att vi placerar de på tomtens bästa lägen, ja då ökar vi chanserna ordentligt för att vi ska kunna bärga en god fruktskörd ofta.
Grundstammar
Ett fruktträd består av två delar: grundstammen och ädelveden. Grundstammen är själva rotdelen och ädelveden är trädets stam och grenar som bär fram frukten.
Det finns flera anledningar till att man gör fruktträd på detta sätt, huvudanledningen är att man inte har kunnat få rot på kvistar av ett fruktträd som man velat föröka, ympning har varit det enda sättet, och då måste man ympa kvistar på en växande planta. Alltså har man sått ut frön av till exempel äpple och sedan på småplantorna ympat de sorter man velat föröka. Man kan inte föröka fruktträd med frösådd eftersom varje frö/kärna ger upphov till en ny sort som avviker från föräldrasorterna, däremot duger fröplantorna till att ympa på.
Nackdelen med att använda fröplantor som grundstammar är att träden ofta blir väldigt stora och kraftigväxande, allt för stora för att kunna skötas och plockas på ett smidigt sätt. Dessutom varierar växtkraften mellan olika exemplar av grundstammarna.
Man kan fortfarande hitta äppelträd med frösådda grundstammar i gamla trädgårdar. De har ofta en kraftig ansvällning på stammen strax ovanför markyten och träden är i regel väldigt stora. I Sverige använde man frösådda grundstammar fram till 1940-talet, då man tog fram en vegetativt förökad grundstam. Den kallades A2 (togs fram på Alnarp) och gav mindre träd än fröstammarna men var ändå härdig (fröstammar räknas för att vara de allra härdigaste) och gav därför frukt tidigare (storvuxna träd ger frukt sent eftersom tillväxten ska lugna ner sig innan de börjar sätta frukt).
A2 har varit den helt dominerande grundstammen i Sverige i modern tid, särskilt för hemträdgårdar. I kommersiella fruktodlingar har man använt riktigt svagväxande grundstammar så att man fått träd som bara varit någon meter höga och som börjat ge full skörd efter några få år. Nackdelen med dessa träd är att svagväxande grundstammar inte har varit tillräckligt härdiga, utan endast lämpat sig för zon 1-3.
Nya härdiga svagväxande grundstammar
Sedan något år tillbaka har det kommit riktigt härdiga, ryska, svagväxande grundstammar på marknaden i Sverige. Det öppnar stora möjligheter för fritidsodlarna även i Norrland genom att träden blir så pass små att de lämpar sig för små villa- och radhustomter och börjar bära rikligt med frukt redan efter några år.
Budakowski 9 är en av de bästa äpplegrundstammarna för
produktion av svagväxande
och härdiga äppleträd. Den är framtagen för
moderna äppleplantager och för
hemträdgårdar. Vi säljer träd förädlade på B9
förutom de vanliga A2-träden.
Fördelarna med sorter förädlade på B9 är:
- Börjar bära redan 2-3 år efter planteringen.
- Trädet växer något svagare än på grundstam M 26 (som växer svagare än A2).
- Har den bästa vinterhärdigheten av alla på marknaden
förekommande
grundstammar. - Trädet slutar växa tidig på hösten, därför
hinner grenarna och knopparna avmogna
ordentligt. Aroma på B 9 t.ex. klarar sig utmärkt i zon 6. - Planteringsyta på 6-8 m2 per träd, beroende på sort och jordmån.
En odlare i Piteå (zon
5-6) har 193 äpplesorter på olika
grundstammar i sin odling.
Enligt honom är B9 den bästa grundstammen. Rödluvan på A2
fick kraftiga
frostskador. Däremot klarade Aroma, Birgit Bonnier och Filippa (normalt
härdiga till zon 4) sig utan
frostskador hos honom. En tidig avmognad och därmed en tidig invintring
gör
att träden tål
sträng kyla utan att ta skada. Bästa beviset för detta är
Discovery (normalt zon 2-3) som klarade 41
minusgrader utan frostskador. Även smaken och aromen påverkas
av
grundstammen och blir mycket godare på B9 än på A2.
Växtplats
Fruktträd kan odlas på de flesta förekommande jordar med undantag för styv lera. Den alltför täta lerjorden tillåter inte rötterna att andas. Sådan jord måste blandas upp med en ordentlig portion grov sand och torvmull. Placera aldrig fruktträd i en svacka där det kan samlas vatten, utan välj hellre en sluttning med naturlig dränering, det minskar också risken för frost i blomningen, eftersom kalluften rinner neråt. Det bör finnas ett ordentligt matjordslager på platsen, helst 30-40 cm.
I våra trakter är det speciellt viktigt att välja ett bra läge, speciellt när man kommer upp till zonerna 5-6. Idealet är en plats med skydd från norr och att det är öppet mot söder. Skuggade lägen bör undvikas, likaså att plantera träden för nära andra stora träd som tar näring och ljus. Avstånd till större träd bör vara 15 meter och inbördes mellan äppelträd 7-8 meter, plommon och körsbär 4-5 meter, pysslingsträd (dvärgväxande) 3-4 meter.
På nyanlagda villatomter kan jorden ibland vara mycket hårt packad efter entreprenadmaskiner; i sådana fall bör jorden luckras ordentligt innan plantering. Det bästa är om grävmaskinen kan luckra efter sig efter avslutat arbete.
Plantering
Om
det är barrotade plantor (d.v.s. med nakna rötter, ingen kruka) sätts plantorna
i en hink med vatten med en gång när du kommer hem. Låt dem stå i hinken
några timmar för att ta åt sig fukt. Om det är krukodlade plantor sätts
dessa i vatten under ca en halvtimme. Gräv en väl tilltagen planteringsgrop
ca 50 cm djup och 60-100 cm bred. Blanda den uppgrävda jorden med 1/3 planteringsjord
eller gödslad och kalkad torvmull. Tag av krukan eller avlägsna nätet runt
rotklumpen. Sätt ner trädet i planteringshålet så översidan av rotklumpen är
i nivå med omgivande jordyta, slå sedan ner en stödkäpp och fäst trädet
vid denna. Fyll på med jord drygt halvvägs upp i gropen och tryck till
runt plantan. Vattna igenom och känn efter så att plantan står stadigt.
Fyll på med ytterligare jord när vattnet sjunkit undan. Täck gärna jorden
med täckbark för att hindra uttorkning.
Klicka på bilden för större bild.
Gödsling
Under de två första åren behövs som regel ingen gödsling. Därefter gödslas med ett fullgödselmedel (s k NPK-gödsel eller naturgödsel, t ex hönsgödsel). Följ doseringen på förpackningen. Vi rekommenderar att man håller gräsmattan borta runt trädet under åtminstone de första 5-7 åren, på det sättet slipper trädet konkurrens om näringen och växer därför snabbt. Man kan täcka ytan med gräsklipp i ett decimetertjockt lager. Det fyller tre funktioner: 1) ger näring när det förmultnar, vilket går snabbt 2) håller fukten 3) håller ogräset borta. Lägg inte på gräsklipp senare än juli eftersom trädet annars får svårt att mogna av i tid, med frostskador på grenspetsarna som följd. Om bladen sitter kvar långt in på vintern så år det ett tecken på för sen och/eller för riklig gödsling. Om de längsta årsskotten är kortare än 30 cm så kan man gödsla lite mer.
Beskärning
När trädet köps har som regel plantskolan gjort en beskärning för första året. Andra året kortas topp och huvudgrenar in något. Tätt sittande skott avlägsnas helt, alternativt kortas in alldeles över en utåtriktad knopp.
År tre beskärs ej topp och huvudgrenar utan lämnas att växa fritt. Försök nu att släppa fram nya grenar som kan bygga upp kronan. Gallra skott och grenar som växer inåt eller som ej behövs för att bygga upp kronan. Den allra viktigaste åtgärden är att alltid ta bort det s.k. konkurrentskottet, det som sitter närmast toppskottet och som alltid bildar en spetsig vinkel i förhållande till detta. Risken är annars överhängande att trädet, när det blir större och börjar bära frukt, fläks mitt itu just i denna klyka.
Tid for beskärning
Äpple och päron senvinter - tidig vår. Körsbär och plommon beskäres helst på hösten efter skörd, men det går också fint att beskära dem på vårvintern. Beskärningstidpunkten är inte så kritisk som man i allmänhet tror. Bättre att beskära på "fel" tid än att inte beskära alls.
Klicka på bilden för att få en förstorad bild att skriva ut.
Våra fruktträdslänkar
Externa länkar (nytt fönster)