Kransveronika – årets perenn 2006
Den smäckra och ståtliga kransveronikanhar
utsetts till Årets Perenn 2006. Med underbar sensommarblomning,
frisk grönska och makalös dragningskraft på fjärilar är
den värd all uppmärksamhet.
Hos kransveronikan, Veronicastrum virginicum, förenas det finstämt behagliga med starka former och reslighet. Det här är en växt vars ganska bestämda, upprätta växtsätt ger höjd och struktur i rabatten. Men de ljuvliga blomaxen i milda färger får ändå det mjuka att dominera intrycket av kransveronikan. Det gör också att den samspelar väl med många andra växter.
Kransveronikan är inte bara vacker och lättplacerad, det är också en lättodlad perenn. Den kan stå i många år på samma växtplats utan omplantering, stjälkarna är så stabila att de trots höjden inte behöver bindas upp och bladverket håller sig fräscht och fint även i täta planteringar. Blomningstiden är lång, från juli till september. Då är kransveronikan praktfull, med bin och fjärilar i mängd runt blommorna. De vissnar vackert och pryder sin plats även som överblommade.
Bäst mår kransveronika på en solig eller halvskuggig växtplats. Den trivs i näringsrik i jord som kan vara allt från medelfuktig till riktigt fuktig. En och annan torr period går också bra.
Det finns kransveronika som blommar i vitt och i flera olika nyanser
av rosa och violett. Blommorna är små och sitter tätt,
tätt i slanka ax. Blomstjälken är förgrenad och i
synnerhet mittaxet kan bli fantastiskt långt och praktfullt. Beroende
på sort blir plantorna från en till närmare två meter
höga. Vanliga sorter är till exempel den vitblommande ’Album’,
den ljust rosa ’Pink Glow’, blåviolett ’Lavendelturm’ och
violett ’Fascination’. Bladen sitter i kransar på olika
nivåer utmed stjälken, något som gett kransveronikan
dess namn.
Kombinera med kontraster
Kransveronikans behagliga färger och former passar lika bra i välordnade rabatter som i mer naturinspirerade planteringar. Välj sällskapsväxter som trivs med samma förhållanden på växtplatsen, och bland dem främst sådana som har en annorlunda blomform. Att låta olika karaktärer mötas i rabatten vinner alla inblandade växter på. De två senaste Årets Perenn, stjärnflocka, Astrantia major, och sköldpaddsört, Chelone obliqua, är utmärkta grannar till kransveronika.
Mycket pampigt blir det att kombinera en högväxande kransveronika med purpurröd rosenflockel, Eupatorium purpureum, ljusgul septembersolros, Helianthus ’Lemon Queen’, skir violettblommande klockruta, Thalictrum rochebrunianum, och det praktfulla gräset Miscanthus sinensis, som finns med flera olika färgtoner på de skimrande blomvipporna.
Mer finstämd och mindre hög blir en plantering där kransveronikan
fått sällskap av rosa höstanemon, Anemone tomentosa eller A.
japonica, rosensidenört, Asclepias incarnata, i rosa
eller vitt, astilbe, Astilbe arendsii, och det graciösa
gräset jungfruhirs, Panicum virgatum. Välj gärna
sorten ’Heavy Metal’, med blågrå blad som blir
gula på hösten, eller en sort som får extra fina, röda
höstfärger, till exempel ’Rotstrahlbusch’.
Andra växter som är fina tillsammans med kransveronika är bland annat stormhatt, Aconitum av olika slag, blodpilört, Persicaria amplexicaule, och prydnadsgräsen tuvrör, Calamagrostis x acutiflora, och diamantrör, Calamagrostis brachytricha. Där jorden har gott om fukt passar även luktaster, Aster novae-angliae, temynta, Monarda, höstflox, Phlox paniculata, älggräs, Filipendula, och höga former av gullris, Solidago.
Amerikanskt ursprung
Kransveronika är en nordamerikansk växt som funnits i skandinaviska trädgårdar sedan 1800-talet. I äldre litteratur kan man hitta den under tidigare vetenskapliga namn som Veronica virginica och Leptandra virginica. Periodvis har kransveronikan hamnat lite i skymundan, men den senaste tioårsperioden har den fått ny och välförtjänt uppmärksamhet. Bland annat planterades fem olika sorter av kransveronika i Piet Oudolfs mästerliga rabatter i Drömparken i Enköping år 1996. Det och andra projekt i offentlig miljö har medverkat till att fler trädgårdsentusiaster fått upp ögonen för de milda färgerna, det fina växtsättet och det fräscha, mörkgröna bladverket.
Långt innan någon använde kransveronika som prydnadsväxt nyttjades den som medicinalväxt av nordamerikanska indianer. En dekokt av roten användes som laxerande medel, men även som kur mot bland annat feber, magsmärta, svimning och njursten. Till och med kärlekssorg ansågs kransveronika kunna få bukt med. Fast till sådana stordåd krävdes en särskilt koncentrerad dekokt.