Årets perenn 2002 - blodnäva
'Max Frei' - en lättodlad näva som blommar länge. Årets Perenn 2002 är en färgsprakande solälskare.
Blodnävan med sortnamnet 'Max Frei' bildar en frodig grön matta med mängder
av lysande, rödvioletta blommor. Under höstmånaderna övergår bladverket i
flammande rött. (Foto: Peter Gaunitz) Blodnäva, Geranium
sanguineum, 'Max Frei', är en förtjusande bekantskap som blir ungefär 15 cm
hög. Plantorna utvecklas snart till välformade, runda kuddar, vackert
mönstrade av de finflikiga, friskt gröna bladen. Efterhand växer plantorna
ihop och täcker då marken fullständigt. Sorten 'Max Frei' blommar i en iögonfallande vacker och intensiv
rödviolett ton. Den generösa huvudblomningen infaller i juni-juli. Genom att
därefter klippa bort allt överblommat lockar man fram ytterligare en
blomning på sensommaren. Den enskilda blomman blir ungefär 3 cm i diameter.
Ett fint nätverk av nerver pryder de fem kronbladen. Längst in mot centrum
av blomman finns ett ljust parti som lyfter fram de dekorativa ståndarna. Enbart det snygga bladverket kan vara skäl nog att ta 'Max Frei' till
sitt hjärta. Bladen håller sig friska och fräscha även när sommaren är torr.
Höstens flammande bladfärger är en av växtens höjdpunkter. Det är också
dessa röda toner som givit växten dess artepitet, sanguineum. Namnet kommer
från det latinska ordet sanguis som betyder blod eller blodfärgad. När
växten antagit den röda, mer dramatiska färgskalan tycks bladens utsökta
former framträda än tydligare. Och det blir förstås inte sämre med
rimfrostdekor. Vacker i många sammanhang
Bladverket och den långa blomningstiden gör blodnävan 'Max Frei' till en
utmärkt växt för odling i krukor och tråg på balkonger och uteplatser. I
övrigt har Årets Perenn en glad och mjuk uppsyn som får den att smälta in i
alla möjliga trädgårdsmiljöer. Den passar lika bra på naturtomten som i
paradrabatten, och det mesta däremellan. Bl a är blodnävan en utmärkt växt
för stenpartier, torra slänter och stödmurar. Där kan den gärna få sällskap
av växter som rödviolett trädgårdstrift 'Düsseldorfer Stolz', rödviolett
kuddflox 'Red Admiral', gulblommande draba och solvända i vitt, gult eller
rosa. Tillsammans med barrväxter blir 'Max Frei' en färgklick som även
lyfter buskarnas gröna toner.
'Max Frei' kommer väl till sin rätt i kombination med växter som går i
violett och grått. Lavendel, stäppsalvia och stenkyndel är exempel på växter
som kan stå för blåvioletta inslag. Lammöron och purpurklätt har hela,
förhållandevis stora, gråa blad vars form ger fin kontrast till blodnävans
finflikighet. Låt gärna riktigt låg och krypande backtimjan, t ex sorten 'Coccineus',
breda ut sig under de andra växterna. I juni-juli förvandlas den till en
blommande matta i rödviolett. Lågväxande daggkåpor med blomning i gulgrönt
blir pricken över i. Fluffiga skyar av brudslöja i vitt eller rosa passar
också i sammanhanget, liksom gräs med karaktärsfulla blad och luftiga
vippor. Silverhavre och tofsäxing trivs i samma miljö som blodnävan. Sol och väldränerad jord
När blodnävan hunnit rota sig är det en riktig tuffing som klarar ett
strapatsrikt leverne med torra perioder, stekande sol och torftigt med
näring. Den blir t o m vackrast och blomrikast när förhållandena är lite
utmanande. För bäst utveckling bör alltså blodnävan 'Max Frei' planteras på
en solig plats i en väldränerad jord. Gödsla försiktigt, blir
näringsinnehållet för högt kan det resultera i överfrodigt bladverk men få
blommor. Utöver allt annat hör blodnävan till de växter som står ut med
salta havsvindar. Funnen på alpäng
Max Frei, mannen som Årets Perenn blivit uppkallad efter, var en schweizisk
plantskoleägare och växtentusiast. Hans son, Hans Frei, går i faderns
fotspår. På en alpäng med blommande blodnäva fick Hans en gång på 60-talet
syn på en planta vars blommor lyste klarare än alla andra. Den hade också
ett fint och kompakt växtsätt. Efter en tid i odling stod det klart att
detta var en ypperlig trädgårdsväxt. För att hedra fadern fick den namnet
'Max Frei'.
Även i Sverige finns vildväxande blodnäva. Den varierar i blomfärg och höjd,
men är sällan lika kompakt som 'Max Frei' och andra odlade sorter.
Tillbaka
1997 – Stäppsalvia
1998 – Röd solhatt
1999 – Jättedaggkåpa
2000 – Kärleksört 'Matrona'
2001 – Ulleternell
2002 – Blodnäva 'Max Frei'
2003 – Rödbladig alunrot
2004 – Sköldpaddsört
2005 – Stjärnflocka
2006 – Kransveronika
2007 – Jättetåtel
2008 – vitblommande fläckig lungört
2009 – gullnattljus |